Alla kan inte vara vuxna

Måste bara kommentera något om efterspelet till svensksegern i OS-skiathlon.
Besvikelsen är stor i vårt käraste och närmaste grannland, där man uppenbarligen hade tagit ut en seger i förskott.

Det är förståeligt, även om man kan le lite åt attityden att det inte bara var tråkigt, överraskande eller som sagt en besvikelse att inte vinna; på något sätt verkar det också finnas en känsla av att det var fel. Den här grenen skulle ju en vänsäll och hjälpsam norsk skidåkare vinna. Det kan man i och för sig känna igen från vårt eget land i framfarna tider, vilket gör det lite roande.

Men med besvikelsen blandar sig också inte så få stänk bitterhet. Den vänsälle norrmannen skulle ju ha vunnit lätt om inte Hellner hade brutit hans stav. Det säger han själv (enligt tränaren, för egen del talar han ju med ingen) och han borde ju veta.

Om vi nu bortser från det diskningshot som alltid vilar över en åkare som tränger sig in före en annan, och värderar den norske fair play-specialistens åkning för vad den var:
En världsstjärna i så bra slag att han hade slagit Hellner (och alla andra!) i en spurt utan stavbytet, som han själv hävdar - borde han inte ha kunnat hanka sig före åtminstone Anders Södergren trots stavbyte, och kanske rentav rått på George Grey och Alex Harvey också?

Han ”tappar rytmen”, så till den milda grad att han är 33 sekunder efter Babikov i mål och 28 efter Filbrich – åkare som han är före när han väl fått sin nya stav och närmar sig toppen av den sista backen.
OK, han kanske lägger av inne på upploppet – men då är han redan förbiåkt av ett gäng åkare med mera kvar att ge.
Whiner!

Mannen är inte ”skönt kaxig” som det ibland brukar hävdas, han är bara inte vuxen.