En av de effektivaste debattförstörarna är frågan vad man vill ha istället. Frågan underförstår att den som kritiserar något också är skyldig att formulera ett alternativ. Det finns ingen intellektuellt rimlig grund för ett sådant krav. Först ser man ett problem, sedan analyserar man det. Slutligen kanske det är möjligt att utifrån den kritiska analysen formulera alternativ. Men samma person behöver inte göra allt. Kanske är det snarare så att det intellektuella arbetet främst består i den kritiska analysen, i det nedrivande uppdraget. Sedan får andra ta vid.
Även den andra stora morgontidningen har på sin kultursida ett vacker exempel på att skribenter i borgerliga tidningar kan läsa vänstertexter utan att behöva gå i polemik (det skulle vara på samma tidnings nyhetssidor, det!).
Ulrika Kärnborg om ”Jämlikhetsanden”.
Denna text tar upp det för många tänkande människor självklara att medborgarna i ett någorlunda jämställt samhälle, där jakten efter att överträffa grannen inte är det primära, tenderar att vara lyckligare än i armbågs-samhället. Big surprise!
Sedan kan man diskutera vad lycka är, och tillfredsställelse, och om detta någonsin går att mäta på ett meningsfullt sätt.
Författarna till den recenserade boken har tydligen hyfsat ekvationen så att de fokuserat på behandlad psykisk ohälsa sådan den framträder i vetenskaplig forskning utan politiska ambitioner. Det låter som en framkomlig väg.
Vårt samhälle, där individen är lika lösryckt och atomiserad som någonsin på 1800-talet, präglas av konkurrens, alienation och avundsjuka, skriver Wilkinson och Pickett. Statusjakt är något som tycks bli viktigt i tider då människor känner sig osäkra på varandra, är dåliga på att visa tillit, känner bristande trygghet och förankring.
Denna onsdagens DN innehåller ännu en läsvärd artikel, Per Jönssons flanerande i Budapest. Välskrivet och lockande om ett ännu levande resmål. Låt vara att Jönsson slentrianmässigt slänger in något om "fyra decennier av kommunistisk förödelse".
Det var ju inte på stadsplaneringens område som de ungerska stalinisterna begick sina förbrytelser, där kommer de tvärtom undan ganska väl vid en jämförelse med sina liberala samtida.
Annars alltså en fröjd att läsa.
Och hela stadskartan är prickig av torg och öppna platser, med eller utan monument men nästan alltid prydda av gamla och nya planteringar. Det skapar en välsignad rymd och luftighet som förstärks av att Donaus breda vattenstråk skiljer det kulliga Buda i väst från det flacka Pest i öst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar