Dessutom är det ju själva idén att man kan tävla (jfr den numera mer sällan hörda synpunkten ”man kan inte tävla i musik”).
Så stod där Lasse Lagerbäck på scenen.
Jag har aldrig tillhört Lagebäck-ätarna, tvärtom, men var det en försenad ironisk gest att han skulle presentera årets nykomling?
För det var väl det han gjorde?
Att jag då helt plötsligt tyckte att någon talade om Årets Före-detting kändes helt rätt när kameran panorerade från Patrik Andersson till Tomas Brolin.
Tänkte jag: Visst vore det uppfriskande om man verkligen gav ett pris till årets före-detting. En bortglömd typ, någon som ingen bryr sig om mer.
Sedan rann kreativiteten iväg i förvirrade rännilar.
Årets vad-blev-det-av-dem?
Årets fiasko
Årets värsta tavla.
Årets sämsta match
Årets krislag.
Årets fusk
Årets gnällspik
En kollega bidrog med ”årets sopa” innan vi äntligen lade locket på.
Då stod Lagerbäck fortfarande och pratade
Och årets nykomling var en snubbe som fått spela korgboll i USA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar