Dags för hemresor.
M tog vägen via Rom. Nytt avsked på stationen i Arezzo.
Vi tog vår bil med sprucken vindruta och satte kurs norröver.
Första stoppet blev i den lilla staden Arquata, ett stycke norr om Genova.
Ett trevligt litet hotell med en amerikansk dam i receptionen - och en restaurang som serverade rejäla pizzor.
Obemannat på söndag morgon.
-Stoppa nyckeln i brevlådan vid dörren när ni går!
Så småningom kom vi till Alessandria, med vindrutan fortfarande sammanhängande, men med trista besked hemifrån.
Lunch i soldiset på Piazza della Libertá,
Alessandria blev en förvirrande blandning av jobbigt och trevligt. Staden i sig är föga märkvärdig, om än Borsalinons hemstad.
Här utsikt från vårt rum.
Till slut stod bilen i alla fall på tåget igen.
Alpvy, någonstans i Ticino.
Glada Cittra-älskare i Berlin. De vinkade och tjoade och tutade när de upptäckte att vi fotograferade.
Vi passade också på att hälsa på Käthe Kollwitz på väg till restaurangen som J rekommenderat.
I Berlin blev vi varse att vi hade återvänt till det nordeuropeiska regnbältet.
Och det var inte mycket bättre i Kappeln.
På vägen ett kortare återbesök i Ratzeburg för lunch.
Det regnade där också fast det inte framgår av bilden.
Hotell Kappelner Hof (från baksidan)
Danska vikingar seglar inte.
Danska vikingar ror inte.
Danska vikingar går för motor...
Ut till Maasholm. De var färdiga med omgörningen av fiskelägena utanför Schleihalle nu. Blev inte så hemskt som vi fruktat, utan egentligen riktigt fint. Men lite ovant är det - allt är flyttat längre ut.
Vädret fortsatt ombytligt - här två bilder som är tagna med cirka fem sekunders mellanrum, från samma plats, vänd åt två olika håll:
Det är något med det tyska folket och älgar
Traktens specialiteter marknadsförs (Kappeln)
Även Danmark har sina specialiteter. Rast vid Knudshoved.
Fika på maten, ute vid bilen. Med tyska kex och italienska bakverk.
(delar av sällskapet tvärvägrar danskt kaffe...)
I Lund fick vi - bland mycket annat trevligt - höra professor Gustafsson högläsa ur den första novellen som skrevs på isländska.
Slutet var skakande. Vart tog mannen vägen?
En avslutande omväg över Skanssundet. Skönt att lämna motorvägens vindruteångest. Och den vägen är alltid en skön kontrast till jagandet på E4.
För att vara så måttliga förbrukare kom vi hem med häpnadsväckande mycket vin & sånt.
En del annat också
Och så var det slut.
Berättelsen börjar här här
och fortsätter här
och sedan här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar