Bilder... (Resan 1 - på väg söderöver)

...från den nyss avslutade resan.

Vi lämnade fosterlandet...

...och välkomnades av grannlandets särskilda stämning:

Men det skall icke förnekas att vandrarhemmet i Helsingör

har ett utomordentligt fint läge med hyfsade vyer.

- åt flera håll...

Inte utan viss möda tog vi oss genom åskväder och trots missade färjor till kontinenten, och hamnade i den förträffliga lilla staden Ratzeburg vid Alte Salzstrasse.(en av de många tyska turistvägarna som faktiskt har en reell och betydelsefull historisk bakgrund). Trevligt hotell varifrån vi betraktade de fortsatta åskvädren. 

Och hann med en promenad under ett uppehåll

Och så kom vi till sist till staden där Johan Banér rynkade ögonbrynen sent på dagen, då hans här så gott som slagen ställdes upp för sista gången. A-L begrundar historien och samtiden på torget.

Staden W gör inte så mycket väsen av slaget (även om det finns ett museum över 30-åriga kriget, som vi tyvärr inte riktigt hade tid till), men är värd ett besök i sig. Stadsmuren till stor del rekonstruerad under den så kallade tiden.

På lite irrande vägar kom vi i alla fall plötsligt till den lilla byn Papenbruch, runt vilken den kejserliga armén stod grupperad när slaget började. 

Vägarna ute på landet i de nya förbundsländerna håller nästan svensk klass...

Så kom vi till Berlin. Alltihopa var ju bara en transport, på väg längre söderöver, men lite hann vi med. 

Bland annat att låta ölsejdeln rita ett Peace-märke på bordet - i Wannsee av alla platser på jorden; det kändes synnerligen lämpligt där. 

Bortsett från de historiska konnotationerna - fast det kan man ju inte riktigt - så är Wannsee ett helt OK hörn  av staden,ute i det gröna. Att man spärrat av den väg vi tänkt ta in från Potsdam och gav oss en liten Umleitung får man ju inte bli överraskad av. 

Hmm. Jag vet inte om jag känner mig riktigt hemma i det nya Berlin. Delningen var ju en bisarr skamfläck. Men de här nya väldiga husen... 

  

Just dessa på den i övrigt tämligen groteska Potsdamer Platz blev dock ganska snygga på bilden.

Dags för avresa med biltåget. Gissa vem i kön som fick lirka ut sin bil för att släppa fram mannen som skulle byta tvättkorgarna, hans vagnar och hans lastbil?

Vid incheckningen rådde trevligt otyskt kaos och närmast total brist på information. Samt två-tre timmars försening. Beroende på att åskväder hade försenat ett inkommande tåg, fick vi till sist veta.

Annat var det i Italien, där rådde ordning och reda och klara besked. 

forts följer

nämligen här

och sedan här

och den avslutande delen här