Niandet igen

Diskuterar niande på FB.

Inser att ett skäl till att jag tycker så illa om det, är att det till stor del verkar handla om en längtan tillbaka till en tid av tydliga hierarkier – det är människor som längtar efter att veta vem som är ovanför och vem som är under.

Och hur nära detta ligger den starkes rätt.

Det är en värld jag inte vill dela.

Det är ofta människor som vill veta vem som bestämmer, just de där som brukar raljera över att det inte kan ”vara stormöten som på sjuttiotalet” (fast de aldrig var med då och inte har en susning),

de som tror att allt det vi vunnit skulle hänga med om man försökte dyka tillbaka femtio eller hundra  år, 

som inte har någon erfarenhet av hur det är att vara utlämnad till den starkares godtycke, 

som tror att chefen skulle fortsätta att se dem som likaberättigade människor även med oinskränkt makt,

de som inte vet något om barn och badvatten.

Folk som tror att de är hövliga när de gör saluto romano.