Nionde april

Nionde april. En dag som nästan ingen längre minns.

I den nordiskt orienterade efterkrigsmiljö som var min barndom var detta ensorts märkesdag, en dyster minnesdag när den tidens oro och smärta åter rullades upp för dem som varit med.

Och inget märkligt i det: när jag sex år gammal för första gången överskred gränsen vid Kruså i motsatt riktning mot de tyska trupperna den nionde april, så hade det bara gått 20 år.

Det är inte så förfärligt långt till 1991 i dag. Till befrielsen var det den gången bara 15 år, som från nu tillbaka till 1996.

Och på samma vis är också det tidiga nittiotalet i dag är både avlägset och mycket nära. I går dömdes en krigsförbrytare från Bosnienkriget till fängelse av Stockholms tingsrätt.
Nyss och länge sedan, närvarande och borta. Som världskriget och Besættelsen då.

I dag är nionde april i bästa fall historia.
Minnet av ett minne.