Från kram till kränkning

En ungdomsledare säger i tidningen, apropå avslöjandena kring Sjöberg och Nousiainen, att man får tänka mer över hur kramar och klappar på axeln uppfattas.

Jag är rädd att det kan bli helt galet här. Avslöjandena, och den nödvändiga debatten, får knappast pedofiler att sluta med vad de gör (inte utan andra åtgärder också) – men i stället kanske vanliga normala män (och kvinnor) blir rädda för att krama om och uppmuntra sina ungdomar.

En sund och rimlig och god kroppskontakt riskerar att försvinna – vilket paradoxalt nog kan öppna fältet för pedofiler in spe. Behov av närhet som inte fylls på andra vis kan utnyttjas.

Och i nästa steg kan gränserna komma att flyttas, så att det som hittills varit en rimlig och god kroppskontakt börjar kännas för närgånget – och till slut blir det som förut var en vänskaplig gest något som faktiskt upplevs som en kränkning.