Helgen har gått i promenerandets tecken, i vandrandets och flanerandets.
I går gick vi från Djurgårdsbron till Östermalmstorg - via Skansen och Stadion.
Den sista dagen av värmeböljan var hela Stockholm ute. Men även en solstrålande pingstafton finns det hörn på Skansen dit få hittar. Och vi som hittar dem gör det av en slump; en slump måhända som vi utsätter oss för, söker upp, likväl.
Överraskande mycket var dock fortfarande stängt.
Och en ensam varg låg och sov på en klippa. Jag tänkte på Last Campaign Trilogy:
Skjut alla vargar
Och vad har vi kvar?
Och torrlägg vårt vatten
Så vad har vi kvar?
I solen vid en timmervägg fikade vi och lyssnade på en kör som övade i ett hörn, det var körer överallt.
Helt OK eftermiddagsmusik.
Så gick vi till Stadion.
Det var ganska roligt just förbi full tid.
En trist och onödig motståndarkvittering i den 91:a minuten tryckte ned stämningen dit den kanske egentligen hörde hemma, med ett tämligen ängsligt DIF - på många händer och fötter åtminstone - som inte tycktes våga ta ut hela sin kapacitet.
Vad som såg ut att bli ett segermål, vackert slaget av den ängsligaste av dem alla, såg ut att lyfta matchen och eftermiddagen lite högre, men alltså icke.
Vi gick vidare till Östermalmstorg, tog tunnelbanan hem och tröstade oss med lax och spenat och ett glas alsace.
Och i dag, i en regnkyld fuktig men klarare luft, var det skogen vid Tyresta. Vi gick en enkel slinga som vi gått många gånger förut, njöt av det gröna och drack den våta luften; fikade vid Bylsjön och fann att vi glömt kaffet så det fick bli vatten till smörgåsarna i stället, och det gick bra det med; bråkade därvid med fyra herrar gräsänder som var ute och burrade upp sig och hade bestämt sig för att överta rastplatsen.
De var antingen extremt dumma eller dito orädda, uppenbarligen utan vare sig förvärvad eller ursprunglig fruktan för människor.
Väckte minnen från en park i Rotterdam för länge sedan, när ett vildsint gäng med blandade änder och ankor drev iväg oss från vår picknickplats.
Fika i Tyresta by, inköp i Länna på vägen hem och fortsatt fisktema till middag: en utmärkt kolja kokt i ugnen. Att jag hittar tusen ben får man ju räkna med...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar