Grinig Gammal Gubbe går till vila

Nu är det dags att börja om.

GrinigGammalGubbel har gjort sitt; nu får han gå till vila.

Skälen till det är många. Några av dem har jag redogjort för tidigare.  

Det är också så att bloggen på sista tiden har hemsökts av länkningar från diverse konstiga sajter som jag inte tror att jag vill ha med att göra; statistiken visar på en enorm trafikökning från Ryssland.

Men den enklaste förklaringen är helt enkelt den är jag i betydligt högre grad känner mig ”Glad och Bitter” än som en i egentlig mening grinig gammal gubbe.

Det är jag.

Där är jag: här där jag är.

En besläktad drivkraft är att jag alltmer har förstått att en del människor har svårt att uppfatta att det faktiskt finns en ironisk distans i det namnet. 

Rädda som de är för sin egen tilltagande livserfarenhet, oroliga att inte hänga med mer moderna människor i sin omgivning – eller att åtminstone kunna låtsas göra det med någon trovärdighet – har några (strövisa) läsare uppenbart projicerat en del saker på denna blogg, dess namn, dess författare, och relationen mellan dessa, som aldrig riktigt varit tanken.

Men min lust har aldrig stått till att vara en förvrängd spegel i vilken andra skall kunna söka sin egen föregivna modernitet, sin känsla av att vara på och med fast de själva fyllt 10, 20, 30, 40, 50, 60 eller 70...

Men - förändringar skall göras med respekt för det som har funnits. Ämnena kommer att vara de samma: vardagen, samtiden, närvaron. Kultur, resor, spretiga tankar, en och annan dikt, lite politik när det inte kan undvikas. Återblickar, kringblickar, framåtblickar. Några dikter.

Alltsammans från min djupt och övertygat konservativa utgångspunkt. 

All makt åt folket. Låt tusen blommor blomma. Det är rätt att göra uppror.

The best things in life are free, if you steal them from the bourgeosie...

Vi drar vidare...