Kontrafaktisk historia

Läser en intressant men stundom irriterande bok om kontrafaktisk historia, som vännen och trätobrodern Ö har satt i mina händer.
Saker att fundera över.

Och den grundläggande frågan: Hade historien kunnat vara annorlunda?
Svaret är: Nej.

Eftersom just de omständigheter var för handen, inklusive enskilda individers val (och valmöjligheter), som gjorde att den blev som den blev, så hade den inte det. Den värld vi lever i är den enda möjliga därför att den är den enda.

Vad som kan ändras är vårt förståelse av den, och naturligtvis vår kunskap. På så vis kan förändringar ske. Därför är också den traditionella historieskrivningen på sätt och vis kontrafaktisk: varje ny förståelse erbjuder en alternativ möjlighet. Men det som har hänt, det har hänt och inget annat har kunnat hända.

Detta gäller också på det personliga fältet. ”Om jag inte hade gått till höger utan till vänster den dagen…” Nå, men det gjorde jag inte. De omständigheter som skulle ha fått mig – eller någon annan – att handla annorlunda var inte för handen.

Men förtar inte detta viljans frihet? Tjavars, om du tycker det, om du vill definiera viljans frihet så, så gör det måhända det; men då finns ingen sådan frihet.
Det tror jag i så fall beror på en bakvänd syn på vad som menas med omständigheterna. Det är ju inte bara yttre tröga faktorer i någon vulgärmarxistisk mening. Mina tankar, känslor, rädslor och hopp är en given del av omständigheterna.

Min vilja kanske är fri, eller inte, det är mest en lek med ord, men också mitt handlande är format av de omständigheter av vilka min vilja är en del.

Dessutom, kan man tillägga, gäller viljans frihet alltid framåt, och alltid i nuet. Den kan aldrig vara retroaktiv.

Det finns naturligtvis en slump. Men när den en gång spelat oss sitt spratt, så har den det. Slumpen är irreversibel, det ligger i hela dess natur. Det kunde ha gått annorlunda. Men det gjorde inte det.

När det gäller det förflutna är jag determinist.
Om det hade kunnat gå på något annat vis, så hade det gjort det.

Det som kan ändras är förstås vår förståelse.
Och till den änden kan kontrafaktik vara ett bra hjälpmedel. Inte genom att skriva halvt genomskinliga alternativutopier som bara handlar om hur den skrivande skulle vilja att världen såg ut i dag, utan genom att beskriva tänkbara alternativ, som skulle kunnat realiseras om omständigheterna hade varit annorlunda.

Och därmed se vilka omständigheterna var som gjorde att detta skedde.
Och så förstå lite lite mer om hur världen är hopskruvad.