I väntans tider

Väntar på leverans av hyllor.
Väntar på leverans av förhoppningsvis nyreparerad kaffemaskin.
Väntar på leverans av Årstiderna-låda.
Väntar på att det skall bli tid att hämta tvättad och lagad matta.

Väntar framför allt på att det skall bli dags att sätta sig i bilen och köra i väg upp mot Ytterhogdal för en kort lingon-och-svamp-utflykt, med visst inslag av transport och titta-till och allmänt komma iväg från stan, förstås.

Hemmet kommer inte att stå tomt ändå, visar det sig, eftersom J kommer hit, för fotboll och annat (kanske affärer i järnvägsbranschen?).

Något lite väntar jag också på att upphetsningen ska lägga sig över att det har gått tio år sedan dendär jävliga dagen 2001 när några störda fanatiker mördade tusentals försvarslösa människor och släppte lös en storm av elände över världen, från stora sorger till små förtretligheter.

Det var en fruktansvärd händelse, och den drog så mycket med sig, men ändå känns det som om vi riskerar att tappa proportionerna ibland. Man undrar hur avgörande det var att det handlade om just New York och ingen annan stad.

Och hur länge det kommer att dröja tills de döda där är lika glömda som de som dött i tidigare eldstormar?

"det gnostiska mörkret" (L.G)