Båtarna i Årstaviken
I den sena sommarkvällen under vinet
Är som emblem, som tecken för båtar
Vi som sitter och ser dem
Medan det sista sommarsolljuset mals ned
I sydsluttningens gröna kvarn
Blir till emblem för det betraktande
Som tecken på att det som ses
Också finns
Men är det verkligen sant? Är vi
Bara kunskapsteoretiska exempel
På vår egen förträfflighet, varandra lika
Som bär
På vår egen bild av vår egen
Förträffliga beskrivning av vår belägenhet,
I den sista solnedgången? Kanhända,
Kanhända saknar vi bara ord för det
Som saknar ord: vår närvaro i tidens borttynande
I borttynandes tid
- september 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar