En fin vecka i Maasholm, se bilder. Så fint väder har vi inte haft något år. Det blev mer strand och mindre vandring än det brukar bli. Och kanske något mer öl än det har varit sedan jag var sjuk. Men det är ju fortfarande måttligt, förstås. Tål inte alls så mycket längre heller.
Om av ålder eller ovana må vara osagt.
Och bilberoendet begränsar ju också. Bara bra så.
Men lugnt och stilla var det och riktigt ”göra ingenting” som det skall vara.
Måsarna skrek, havet doftade, sillen och flundrorna var färska – och Flensburgern, alltså – och det gick bra för värdfolket i fotbollen; det var inte RIKTIGT lika mycket schwarz-rot-gold som vid förra VM, men glädje och stolthet, och ett och annat förtjust skratt när England fick bollen i ribban bortdömd.
Och på vägen upp och ner samvaro med Harald i Lund – och hans Madeleine – och med familjen B i Falsterbo. Varför har alla vänner klumpat ihop sig i Skåne?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar