En dikt från då

Har tänkt att försöka balansera upp lite av det magsura, bittra, gnälliga, griniga, trista, konservativa, utanförstående, misantropiska, sorgsna, irriterade, självrättfärdiga, överseende, outsidermässiga, nedlåtande, trötta, förgrämda, uttorkade i denna blogg. På något vis

Ett sätt kunde vara att ge plats för poesi. Vid städning härförleden fastnade jag i ett par decenniegamla pärmar, från skrivmaskinernas och A5-bladens tid. En och annan av de saker jag hittade föll mig faktiskt i smaken; en del var välbekant, små saker som följt med in i den digitala eran, annat var kvarlämnat i pärmarnas sjuttiotal. Jag är inte säker på att de var de sämsta.

En annan sak är att jag, när jag startade denna blogg, tänkte mig att slänga in en och annan av de dikter jag skriver varje dag, som en dubbelsidig träning i disciplin och frihet. Det har (nästan) inte blivit något av detta.
Jag kunde försöka skylla det på världen. Som den nu är.
Men jag vill inte gärna skylla ifrån mig.

Däremot, kanske, försöka göra saker på ett annat vis.


En dikt från då

Vi var på väg en gång, en sommar
Det är länge sen   Vi rörde vid varann
Ett ögonblick, som snabba ljus när båtar möts
I natten
Och skildes så: en cirkel slöts
Och öppnades igen   Ett ljus försvann
Vi drev åt varsitt håll över ett väldigt vatten
_
Det drog en storm förbi, en virvel
Som tog oss med   Likt löv åt skilda håll
Ett ögonblick som löstes upp   När mörkret föll
Och lika
Självklart stumt   Vi teg och höll
Oss undan - så långt utom kontroll
Det gick     Skall aldrig detta dova mörker vika?



En dikt från nu


Innan jag vänder bilen på Buanvägen
Får jag syn på en älg ute på fälten där vi såg en trana senast
En ensam ko, kanske kviga, nyss ensam, fortfarande ovigt Orienterande sig
I denna gröna värld      Hon rör sig långsamt bortåt
När hon hör bilen, utan brådska men också utan tveksamhet

När jag återvänder
Efter ha vänt vid vägskälet där Åsanvägen tar av
Har också hon återvänt dit där hon stod från början
Bättre bete där   Eller en utsikt
Ut i världen, in i världen, genom det gröna   Jag vet ingenting
Jag stannar några sekunder, ser henne förvandlas
Från en älg på en äng
Till en bild av en älg på en äng

Och kör vidare
Till ett tillfälligt hem
Hungrig som den båge/ som triumfen gått förbi                          (13.6)