Just hemkommen från konsert med Kari Bremnes. Fast det var kort, fast de flesta gamla favoriterna uteblev, var det en magisk upplevelse.
När hon spelade Fyret vid Tornehamn gick det inte att hålla tårarna tillbaka.
Några användbara bilder från scenen lyckades jag inte ta. Men Arvfurstens palats lyssnade som synes andäktigt. Med rätta.
Det finns kanske en stilens nordliga klassicism som förenar, vad vet jag.
Om graviditeter och fotboll, ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar