NY BLOGG

GrinigGammalGubbe har fått vila. Här hittar du den nya bloggen Glad och Bitter

Kom ihåg att bokmärka den nya bloggen när du läst ;-)




25 augusti 2010

Iliaden

Läser – i min egenhändiga serie ”saker som aldrig blivit av förr” – Iliaden, och fascineras av att den är så frånstötande.

Jag finner inga skimrande hjältar att högakta och ingen heroisk tid att längta till; jag finner ett skrupelfritt gangstergäng i tidig statsbildningsprocess, när rätten sitter inte bara i spjutstångs ände utan också i skrävlars tunga, ett gäng med svåra machoideal där sandlådestriden har ”förädlats” till att riva ut varandras inälvor.
Sant, att Homeros förmår skildra detta inälvsutrivande på ett ingående och åskådligt sätt som inte 1800-talssvenskan kan dölja, men det är inte riktigt min tekopp.

Man kunde säga att det finns en del lärdom om sakernas eviga tillstånd att hämta, i det att maktberusade empatifria machomän, som skrävlar och skramlar med vapen, fortfarande har en del att säga till om.
Man – jaha? Visste vi att det var så? Visste vi att det var så förr också? Visste vi att en del har blivit mer polerat sedan dess, åtminstone i vår del av världen? Att andra, viktigare delar av det hellenska arvet har gjort det möjligt att leva tillsammans lite tryggare, lite rättvisare, kort sagt lite bättre än i den homeriska epikens järnålder?
Jo, det gjorde vi ju.
Så...?

En speciell, frånstötande del av berättelsen är hur männens lustar och begär projiceras på gudar, som så underbart tydligt är bara just detta – bekväma undanflykter för de stridsberusade och ha-galna som inte ens har kurage nog att stå för sitt eget.

Nå, det är kanske inte heller någon ny insikt, men vid läsningen av Iliaden vadar man genom århundradens, årtusendens heroiserande bråte, där annars kloka människor har skildrat homeriderna som aktningsvärda människor, deras ”tro” som sann och äkta, deras konflikter som viktiga.
När texten faktiskt bara skildrar ett gäng anabola våldsverkare, som hämtade från vilket gym som helst i dagens och lagens periferi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar