Fler (mer?) spridda tankar

Så obegripligt korta tidsperspektiven blir i senare dagars förskjutning. Jag lyssnar på ”Listen to the lion” från skivan jag fick 1973, får en flash till Aten 77 och tänker ”men det stämmer ju inte, det var ju oceaner av tid däremellan”.
Och det var det ju: oceaner av tidshändelser.
Men i dagar? Och i dag? Fyra år – som från nu till vårvintern 2007, då jag gjorde en vinterresa, och vi gjorde andra vårresan till Öland, det mesta såg ut omkring oss ungefär som nu.
Obegripligt. Självklart och obegripligt.




Den nationella jantelagen – ”vi i Sverige tror att vi är något särskilt”.
Oftast sagt av dem som slänger just jantelagen omkring sig.

(Varför är det förresten alltid samma personer som säger ”Det är bara här i Sverige som...” och som säger ”det är så typiskt svenskt att bara göra som andra, vi vågar aldrig vara originella...” ???)




Bildning – upplevelsen av att det finns ett sammanhang



Diskuterar beteckningen ”Solna stad”, som grannkommunen använder i tid och otid. Avsikten är förstås att markera att detta inte är en kommun vilken som helst, det är en stad även om den beteckningen rent administrativt klåfingrades bort 1969.
Men effekten blir inte riktigt den avsedda. I stället upplever man det som ett namn – en visserligen särskriven variant av Karlstad och Kristianstad.
Dendär kommunen norr om Stockholm, den heter visst Solnastad.
Och i nästa steg: Ungefär som Farsta eller Årsta.
Diverse Stockholmsförorter utan riktig egen identitet.
Det var väl inte riktigt det som var meningen.?