Werner A med flera

Under långsamt tillfrisknande - tror jag - fortsätter jag lite förstrött att digitalisera gamla kassettband.

Hittar bland annat en där Werner Aspenström läser egna dikter. Vad den mannen var bra!

Man påminns återigen om hur mycket bättre det är att höra författaren själv läsa, än en manierad skådespelare som vill framhäva sin egen teknik snarare än författarens ord.

En aldrig så tafatt och röstbräckt diktare kommer oändligt mycket närmare än någon skådespelare någonsin kan.
Och Werner A var varken tafatt eller bräckt, även om han ibland lånade ensorts tafatthetens klädnad till sina dikter.

Där fanns sådana pärlande påminnelser.
Och alls inte bara den berömda sardinen, som man än i dag stundom ser som graffitti.

Snöbrev.
Kärleken och döden.
Mätarlarven.
med mera...

(försökte bifoga ett stycke där WA läser "Snöbrev" men utan framgång. Det åt istället upp första versionen av denna text.)


                                          *  *  *  

För övrigt en intressant recension av en bok om en ny sorts liberalism, eller rättare skrivet: en recension av en synbarligen intressant bok om en ny sorts liberalism, i dagens SvD: Frihet under attack .

Kan man hoppas att den svenska borgerligheten börjar se att det inte bara är stat och kommun som hotar individen och individens rättigheter.
Att en dysfunktionell marknad knappast säkrar allas sanna lycka och världens fortbestånd.

Vi som är konservativa har sett det länge.
Vi som är lite vänster har sett det länge.

Kanske sprider sig insikten även till dem som har problemfomuleringsprivilegiet.

Så finns det en smula hopp om civilisationens fortbestånd.