För sjuk och trött att skriva något klokare och mer analytiskt om tidens tecken och deras kalejdoskopiska rörelse slänger jag här in några mer moderna dikter ur dagens-serien:

Hösten drar en snara om tiden
Bergen ligger vita och utvakade
under de gula träden     Båtarna sliter
i sina band, vill vara fåglar
Det är en av dessa dagar     Mer ensam
kan man inte vara     Det är natt
i alla riktningar     Man möter
en otillfredsställelse vart man än vänder
Det är svårt att hålla vingarna torra
Ingenting förklarar
den tid som gått

(19.10)



Dagarna kommer ovanligt tätt
i denna tid

(20.10)

Dagen är redan slut när jag sätter mig vid natten
Därför kommer jag på mig själv innan jag kommer av mig
Mina ögon immar igen    Det som ömmar
känner jag inte igen     Det tar, det mesta, en annan väg
Jag blir inte klokare för det, eller vansinnig
Det är ett stilla flöde, som ett sädesfält     Jag kan inte dricka
när jag kommer hem, alla kranar är stängda och pekar utåt,
och det är ingen som kan berätta för mig hur det smakar
Det finns näktergalar som har ett enklare liv
och galärslavar     Men jag funderar inte så mycket
på orsakerna    Finns det ett hinder kliver jag över det
som till nästa rad, men de flesta hindren skapar man
i det ögonblick man stiger över     Det finns ingen oklarhet
i utsikten mot stjärnhimlen, trots kvällsdiset och vinden
som sliter sönder timmarna i minuter och sekunder
Jag funderar inte heller mycket över bristen
på orsaker, frånvaron av kausala samband binder mig inte mer
vid denna plats än någon annan     All slump är inte tillfällig
Och alla resor leder inte inåt     Bara avstånden
förblir de samma   Bara avstånden består    Det måste man erkänna

(21.10)

Vi blir alla äldre
En gång är ingen gång
En dag är lik en annan dag

Fåglarna försvinner söderut
som namn på någon man minns
och glömt     Hösten tar tag

om våra rörelser, vrider dem
i andra riktningar: som när någon
som man älskat tar en annan väg

Vi blir själva lika dessa fåglar
som vi älskat innan de försvann,
flög söderöver, eller inåt, in i våra

en gång levda liv, försvunna liv,
försummade, försvurna åt en annan
verklighetsbild     Utan en aning

En aning annorlunda
är den värld vi nu bebor: vi stiger ned
i varje dag som i ett kallt bad

en kall avrivning, ett omvänt livtag
som vi tar för oss, för oss tar ingen
längre där vi satt oss, det sitter i

sedan länge, ett födelsemärke
satt av en annan gud, på annan plats
än det som visade oss vägen hit

En annan gud: det är vad vi har kvar

(22.10)