Rädda dagarna

Rädda dagarna, deras försvinnande doft
Oktober, rönnbärsrött till rådjursbrunt
under en ögonblicksblå himmel, oktober
som nästan lovar: att förändring kan uthärdas,
att den blankt genomskinliga melankolin
inte stupar brant ner i döden    Inte ännu,
säger oktobers spröda signaler, de kvarglömda
tunt metalliska fågellätena
som löper skyggt mellan träden, natthimlens
djupnande paradox: aldrig är stjärnorna
så avlägsna och nära som nu    Och om morgonen
de första frostspåren över gulnande gräs
Förmultningens tid och likväl
den serena klarhetens    O paradoxer,
    o övergivna hus vid vägarna!
    Aldrig är livet så nära


(1979)