Tanklöshetens välde

Facebook kryper allt längre in i våra liv. Om du inte är uppmärksam så vet dina vänner snart allt om var du surfar och vilken musik du lyssnar på i ögonblicket. Att inte tala om var du befinner dig och vem du träffar.

Att själva företaget FB lägger beslag på allt du överhuvud bidragit med verkar de flesta ju ha vant sig vid och accepterat – eller möjligen aldrig förstått, man kan ibland bli lite förvånad över hur naiva även vanligtvis välinformerade och smarta personer är i vissa sammanhang – men nu handlar det om att portionera ut delar av det till omgivningen.

Som det har sagts: visavi Facebook är vi varan, inte kunden.

Plötsligt känns FRA-debatten och integritetsdiskussionerna väldigt långt borta.

Någon invände ”men man kan ju blockera åtkomst för andra än sina vänner”.
Som om det spelar någon roll.
Jag är tämligen likgiltig inför om herr Zhong i Shanghai kan följa min trafik på nätet. Det är inte lika lockande att opåkallat låta dem som faktiskt känner mig göra det. Inte om vi inte själva har kommit överens om det.

Omvänt gäller också – jag har inte något behov av ett osorterat flöde av information. Om mina vänner delar något med sig, så vill jag att det skall vara därför att de tror att jag och andra i vänkretsen har intresse eller glädje eller behov av det. Att det finns en tanke.

Nu råder i stället tanklöshetens välde.

Kanske är det tidstypiskt. Men jag blir bara trött.