Utan summa

Näst sista dagen på året.
Nu skulle man förstås summera.

Bara det att man med åren (sic!) lärt sig hur lönlöst det är att summera.
Dels därför att summans värde har en benägenhet, nej: en inbyggd osviklig tendens, att förändras över tid, att vara en funktion av betraktarpositionens förutsättningar.
Dels därför att, redan från början, den där matematiken är orimlig: hur väger man alla dessa ögonblick?

Hur skapar man ens en enda sekunds klarhet om vad som skall räknas upp och vad ner, vad som är viktigt och vad som är ovidkommande - eller ens vad som är glädje och vad som inte är det?

Svårt nog att bedöma de ensliga dagarna.
Ett år???
Ett decennium???
Ett liv???