Medan vi lever

Funderar av någon anledning på detdär uttrycket att det är saker man vill hinna göra eller uppleva innan man dör.
Och finner att det har jag inget.
Visst finns det några saker jag gärna vill göra, som (ännu) aldrig blivit av.
Jag vill resa med Hurtigruten och på Göta Kanal. Jag vill bygga en bastu på Näverön. Jag skulle vilja återse vissa människor som har försvunnit under radarn.

Men detdär vill jag ju göra för att leva på det, leva med det, leva av det.
Inte för att uppnå något, bevisa något, pricka av en lista.

Nu har jag ju heller aldrig varit typen som vill hoppa bungyjump eller bestiga Kilimanjaro.
Av någon anledning har jag inte varit så inriktad på att bevisa något för mig själv. Beror det på självbedrägeri eller -insikt?

Säkert en god dos av bådadera.
Men vad orsaken på djupet än må vara, så är det så: de saker jag längtar efter är de som jag vill ta med mig vidare.
I livet.