Dikt igen

Vidare i fyndlådan:

Det påstås vidare att Ancseamon
den unge konungens änka
redan innan sorgetidens slut lät skriva
till hettiterkungen
som just då belägrade staden Karkemisch
och bad honom att få
en av hans söner till make
Således sörjde hon verkligen

Samtidigt kan du hela tiden se henne
Den vackraste av bilderna
på en elfenbensplatta
fäst på träkistan    Där har hon till slut
lyckats besegra döden: hur svalt
dräkten fladdrar kring hennes vackra vita ben
Samtidigt finns hon alltså,
på bilden, här i mitt rum, i min tid,
i den tomhet som du
har lämnat efter dig    Mellan oss
ligger något längre än årtusenden

att du vill gömma dig för mig
och världen, gömma oss för världen,
för de andra,
som behöver oss, behöver varandra,

att du vill vinna utan att spela,
spela utan att förlora, att du vill -


Historien slutar sorgligt:
hettiterprinsen blir mördad, krig bryter ut,
drottningen försvinner spårlöst,
kanske mördas också hon    Och till slut
finns bara bilderna kvar

(1972)


 Det är något med tystnaden
 som jag inte kan sätta ord på

(8.7.10)